Transiton handlar att vara på resa; om tillfäldiga platser man passerar, stannar upp ett tag, och ställen man tycker man har varit på förut. Transiton handlar om en tillstånd och en längtan, båda bort och hem.
Låten påbörjades för ett år sen, under en resa självklart :) och jag har jobbat med den i perioder fram till nu för att bli nöjd. Men nu är den arrangerat och klar, och det har gått snabbt och och lätt repa in den. Jag är nöjd med violstämman där den i större grad än tidligare sånger är motstämma till sången, (i tillägg till bakgrund, och soloinstrument). Det var kul spela in i studio, fast vi hade för kort tid på oss.
(Transiton is about being on a journey. It´s about places you pass, stop for a while, and places you think you have been before. Transiton symbolizes a state of mind and a yearning, both away and back home).
onsdag 18 maj 2011
måndag 16 maj 2011
Inspelning
Vi skall spela in en ny låt, Transition. 2 timmar på Gain Studio hade vi, och då måste tiden utnyttjas effektivt.
Kvällen innan blev det intensivjobbat.... bl.a. skriva ner pianosolo. Sån ungefär. Jag tror i det längste jag ska improvisera solon, men det blir svårt göra när man är lite nervös. Säkrare få det ner och repa det en gång för alla. (Fast det blir ändå sällan helt som man planerat). Detta är mitt hemstudiohörn, med en Korg Tr61, dator, och Cubase AI5.
Lunch mellan rep och inspelning.
Jag och Didi. Roland, upphovsman til bilden var så nöjd, han tyckte bilden "övertraff verkligheten". (Tack, charming). Vi tycker precis motsatt.
In da studio. Roland har köpt ny Fender original, och Claes nya trummor, Ludwigson? Coolt. (Nu behöver jag bara ett stage piano. Och ny dator. Och nytt musikprogram. Och mic. Och studiotid i en vecka. Ja, det var bara det, tack ;) )
Här får man stå en man i vart sitt rum, ungefär. Inte helt som man brukar, lite svårare att få connection, men det funkar. Trummor måste sitta på en tagning, annars blir det pannakaka. Det gick bra, kompet satt på några tagningar, efter visst tempostrul, sen gjorde jag om delar av pianot, sång och pianosolo, och Didi spelade in viola.
In i båsen för att sjunga. Skönt att kunda fokusera bara på sången och inte pianot samtidig faktisk. Men det är klart, med en-två tagningar och ingen klippa klistra blir det rätt opolerad. Man får tänka live känsla ;)
Annars: I dag blev klar med en låt, Quest, som jag har haft liggande i 2,5 år, men inte blivit nöjd med. Men today is the day! Nu ska den arrangeras bara.
Jag har åter problem med ljudet på datorn, och därmed funkar inte Cubase utan att det knastrar. Fick reinstallera datorn senast, men nu är problemet här igen. Så nu låter jag allt teknisk ligga ett tag och skriver/klottrar allt ned med penna och papper. Det funkar rätt bra det också....
Sen har det varit kalas kalas i dag. Så nu är man rätt slut, men rätt nöjd.
Kvällen innan blev det intensivjobbat.... bl.a. skriva ner pianosolo. Sån ungefär. Jag tror i det längste jag ska improvisera solon, men det blir svårt göra när man är lite nervös. Säkrare få det ner och repa det en gång för alla. (Fast det blir ändå sällan helt som man planerat). Detta är mitt hemstudiohörn, med en Korg Tr61, dator, och Cubase AI5.
Lunch mellan rep och inspelning.
Jag och Didi. Roland, upphovsman til bilden var så nöjd, han tyckte bilden "övertraff verkligheten". (Tack, charming). Vi tycker precis motsatt.
In da studio. Roland har köpt ny Fender original, och Claes nya trummor, Ludwigson? Coolt. (Nu behöver jag bara ett stage piano. Och ny dator. Och nytt musikprogram. Och mic. Och studiotid i en vecka. Ja, det var bara det, tack ;) )
Här får man stå en man i vart sitt rum, ungefär. Inte helt som man brukar, lite svårare att få connection, men det funkar. Trummor måste sitta på en tagning, annars blir det pannakaka. Det gick bra, kompet satt på några tagningar, efter visst tempostrul, sen gjorde jag om delar av pianot, sång och pianosolo, och Didi spelade in viola.
In i båsen för att sjunga. Skönt att kunda fokusera bara på sången och inte pianot samtidig faktisk. Men det är klart, med en-två tagningar och ingen klippa klistra blir det rätt opolerad. Man får tänka live känsla ;)
Annars: I dag blev klar med en låt, Quest, som jag har haft liggande i 2,5 år, men inte blivit nöjd med. Men today is the day! Nu ska den arrangeras bara.
Jag har åter problem med ljudet på datorn, och därmed funkar inte Cubase utan att det knastrar. Fick reinstallera datorn senast, men nu är problemet här igen. Så nu låter jag allt teknisk ligga ett tag och skriver/klottrar allt ned med penna och papper. Det funkar rätt bra det också....
Sen har det varit kalas kalas i dag. Så nu är man rätt slut, men rätt nöjd.
onsdag 4 maj 2011
Wabi Sabi, Oprah och mindfullness
Jag har läst en del om mindfullness (Eckhart Tolle bl.a) och om att hitta flödet och nå sina mål (Martha Beck, the Secret bl.a). Dessa böcker har varit viktiga för min egna utveckling.
Jag vill påpeka att jag upptäckte nämnda böcker/författare genom Oprah show, som jag btw tycker är mycket underskattad i Sverige. Med tanke på att det är världens mest sedda pratshow får det lite uppmärksamhet i Sverige. Det sänds bara på dagtid, medan en rad pratshow (med manliga programledare) sänds på kvällstid. Jag skrev en insändare till GP om detta i 2008 (och fick genom detta bl.a. en mentor och vän för livet. :) )
Åter till Wabi Sabi. Jag har upplevd en ständig dilemma mellan de två synssätten. Det att vara närvarande och nöjd med tingen som de är, och det att sätta höga mål och kämpa mot dessa. Man vill ju BÅDA vara lycklig och nå sina mål och drömmar? OK, jag kanske har konstruerat denna dualism själv, men jag känner av den på kroppen. När man börjar jobba och låter sig uppslukas, så trillar allt iväg för snabbt och man slutar vara närvärande. Ambitioner smyger sig på, egot (i E. Tolles terminologi) tar över. Men går man och luktar på blommorna för mycket så blir ju inget gjort. Man kanske är lycklig, men inte nöjd. Och det funkar ju inte helt.
Men jag läste i alla fall en artikel i Amelia om Wabi Sabi, japansk filosfofi, som jag fastnade för. Det handlar om att hitta the "being in the doing" eller "varandet i görandet". Jag tror det handlar om ett medvetetillstånd. (Egentlig vet jag detta. Men man behöver bli påmind.)
Kanske var det de japanska körsbärsblommorna i artikeln som tilltalade mig mest. Nu har trädet på våran gård redan blomstrat av, efter bara en vecka. Och man inser at våren är kort, som livet. Skönheten är förgänglig, allt förändras och man får acceptera det. Och vara tacksam för det man har just nu. Med ett visst vemod. Det stod i artikeln. Och det är ju så det är. Wabi Sabi.
Det snöar utanför fönstret, från himmel och från körsbärsträd. Min dotter sover i blommig nattklänning. Hon är tre och tycker mamma är bäst i världen. Jag vet att det är över snart, och sörjer lite varje dag. Mitt lilla haikudikt där i sängen.
Jag vill påpeka att jag upptäckte nämnda böcker/författare genom Oprah show, som jag btw tycker är mycket underskattad i Sverige. Med tanke på att det är världens mest sedda pratshow får det lite uppmärksamhet i Sverige. Det sänds bara på dagtid, medan en rad pratshow (med manliga programledare) sänds på kvällstid. Jag skrev en insändare till GP om detta i 2008 (och fick genom detta bl.a. en mentor och vän för livet. :) )
Åter till Wabi Sabi. Jag har upplevd en ständig dilemma mellan de två synssätten. Det att vara närvarande och nöjd med tingen som de är, och det att sätta höga mål och kämpa mot dessa. Man vill ju BÅDA vara lycklig och nå sina mål och drömmar? OK, jag kanske har konstruerat denna dualism själv, men jag känner av den på kroppen. När man börjar jobba och låter sig uppslukas, så trillar allt iväg för snabbt och man slutar vara närvärande. Ambitioner smyger sig på, egot (i E. Tolles terminologi) tar över. Men går man och luktar på blommorna för mycket så blir ju inget gjort. Man kanske är lycklig, men inte nöjd. Och det funkar ju inte helt.
Men jag läste i alla fall en artikel i Amelia om Wabi Sabi, japansk filosfofi, som jag fastnade för. Det handlar om att hitta the "being in the doing" eller "varandet i görandet". Jag tror det handlar om ett medvetetillstånd. (Egentlig vet jag detta. Men man behöver bli påmind.)
Kanske var det de japanska körsbärsblommorna i artikeln som tilltalade mig mest. Nu har trädet på våran gård redan blomstrat av, efter bara en vecka. Och man inser at våren är kort, som livet. Skönheten är förgänglig, allt förändras och man får acceptera det. Och vara tacksam för det man har just nu. Med ett visst vemod. Det stod i artikeln. Och det är ju så det är. Wabi Sabi.
Det snöar utanför fönstret, från himmel och från körsbärsträd. Min dotter sover i blommig nattklänning. Hon är tre och tycker mamma är bäst i världen. Jag vet att det är över snart, och sörjer lite varje dag. Mitt lilla haikudikt där i sängen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)