Rep och foto

Man får passa på när man har semester, då får man gjort lite extra. Långfredag hade vi rep med bandet, och fotades av en vän, Rommel Navarez: Först lite med rödljus i replokalet:

Lite mycket rödljus, kanske..

Sen ut i det vackra vårvädret, hamnen verkade lockande...

Denna bakgrunden gillar jag. Båtar och hav och lite halvtrasigt. Med Didis fotoeffekter blir det skönt 70 talsaktig, (med rosa himmel som bonus!).

Denna bild kunde varit bra med lite styling och Roland ett snäpp åt vänster

Vad med hängande i träd och statyer? Vi borde nog haft lite mer tid och fler försök på varje uppställning. Men man lär sig, och det var kul att leka rockstars på gatan, hehe.

Detta fick dock bli FB profilbilden. Bästa vi fick till så långt.

Sen hade vi ett skönt rep i Claes lokal, härlig ljudanläggning var det och vi var taggade och nöjda alla ihop.

Nu har vi upprättat en Facebookgrupp, och uppmanar alla att bli medlemmar. http://www.facebook.com/#!/pages/Simone-Says/206031172753444
Vi har inte hunnit lägga ut så mycket där än, men det kommer.
Det tog ett tag innan jag fattade att den gruppen jag först skapade inte passade till föremålet. Man ska kunna sin Facebook. Sånt tar tid. Sen är det ju lite läskigt och ovant att reklamera för sig själv så, (vi behövde 25 likes för att få domännamnet). Man har det fortfarande i ryggmärgen att inte sticka sig fram, men det måste nog till. Skönt att få respons, särskilt från folk man bryr sig om och respekterar.


Så detta har mycket av påsken gått med åt. I tillägg till semester med familjen i Danmark, besök av bror, ungåtts med vänner. Underbart och soligt och semestrigt. Jobb im.

Evolution

Jag har förbättrat lite i bloggen, lagt upp en ny låt via Bandcamp som en gadget här i vänstermenyn. Vad kul när allt funkar!
Jag har lagt upp en ny låt, Evolution, som har varit på Myspace ett tag. Detta är en melankolisk låt om de stora tankarna och känslorna. Det som triggade igång processen var den gröna revolutionen i 2009. Folkets uppror, maktens klor. Det blev en låt om det som stannar upp utvecklingen och flödet, att hålla för mycket fast vid makt eller ego.

Inspelningen är gjort hemma på min Cubase, jag och Didi har svettat och skrattat i flera timmar för att arrangera violastämman och sen att spela in. Arrangemanget är enkelt men effektivt, och vi gillar fortfarande låten och violasolot lika mycket som i början.

Kvinnor och musik

Las ett mycket bra inlägg i GP i dag om kvinnor i musikbranchen:

http://www.gp.se/kulturnoje/1.596850-ametist-azordegan-kvinnor-borde-tomma-magasinet-oftare
(varför funkar inte länkningsfunktionern här?)

Artikeln väcker stor igenkänning: Få förbilder, grabbkultur.

Själv vågade jag inte spela i band för jag blev 34. Fast det kriblade i fingrarna när jag såg nåt coverband på scen, såg på keyboardisten och tänkte; det där kunde jag gjort också. Men det blev inte så. Vet inte helt varför. Det kan ha att göra med att jag aldrig hade sett nån kvinnlig keyboardist. Eller musiker. Ever (vi hade inte MTV, såg aldrig nån Billy Idol video t.ex). Bland flera saker. Det blev kör och orkester i stället. Den typiska kvinnofällan.

Jag uppmuntrar min sjuåriga dotter att spela gitarr i stället för piano, för att det är ett bättre bandinstrument. Men då vi gick till kulturskolans öppna hus här i vintras, fick jag toktvinga henne till den mörka "bandhörnan", där nån tatuerad kille satt bland stora förstärkare och några gitarrer. Killen är i och för sig bra, hon får prova en frånkopplat elgitarr, sen kommer nån framfus, lite äldre kille och vill prova, tar för sig av rummet och situationen, och min dotter ger, lite lättad, vika, och överlåter platsen till honom. Så klassiskt. Sen går hon till unga violtjejen med mjuk röst, hanterar det lilla söta instrumentet, och får beröm. Och hon väljer fiol. (Dubbeltstön från båda föräldrar, av lite olika anledningar). Hon säger hon egentlig har velat det sedan hon såg Timotej i melodifestivalen. Så på den vägen går det.

Sen ett annat poäng från artikeln: Duktig flicka duger ofta dålig.
Sitter själv på en liten hög med låtar, låtar ja VET är bra text och melodimässigt, men jag vågar inte skicka till någon därför att inspelningarna är halvkassa. Därför att jag vill få sången bättre (och blir aldrig nöjd). Men jag bör acceptera, jag har inte tid, möjlighet eller lust att vara perfektionist. Så man borde skjuta mer vilt runt sig. Inte vara rädd för att få nej, men lita på att det finns någon som kan lägga märke till kvalitet, även om inpakningen är opolerad. Tack för uppmaningen, Ametist Azordegan, om att kvinnor borde tömma magasinet oftare!

Supersocial onsdag

Skön dag med min snart treåriga lilla tjej. Jag saknar ensamtid med henne, så jag tog min lediga dag för att ligga och mysa lite länger i sängen, åka till affären, och låta henne smaka wokade nudlar för första gång.

Sen kommer storatjejen från skolan, med sin kompis som alltid hänger med på pappaveckorna. Och min kompis Sara med dottern på fika samtidig. Rörigt och livligt.

Helt slut men nöjd. Jag är närvärande mamma, med öppet hus, folk kommer och trivas. En annan indre röst noterar: Plocka ut diskmaskinen och tvättmaskinen ett antal gånger, det ÄR repetativt och outvecklande, som nån feminist (Simone tror jag faktisk) sa. Har inte fått jobbat med min Cubase i dag. Inte producerat utöver disk. Men. Det får bli nästa dag. Är tyvärr ingen klon.

Stranger

Jag testar Bandcamp, och wow, vad det funkade snabbt!

Detta är en replokalsinspelning från i höstas.
Låten har jag skrivit under en period 2010. Melodin kom av sig själv, men texten var en process. Den ska påminna mig och dig om att vi alla har våra ovaner och brister, ingen är perfekt. Men det viktigaste är att vara närvarande (don´t be a stranger) mot den som är nära dig.

Indie AW

Var på Parken i går på Indie AW med min kära vän och violast Didi, och pratade med bland annat ett musikmarknadsföringsproffs. Han sa mycket klokt, bland annat att den vanligaste felen många band gör är att de gör nada. Ingenting. För marknadsföringen. Vänter att ting ska lösa sig själv. Så därför denna blogg. Och för att det kan vara kul att dokumentera och dela vad man gör. Och för att myspace funkar... sådär. Låt oss försöka.