We were recently asked to contribute with a song to an album: "Our Empty Promises (An Indie Collection)", together with 10-15 other unsigned artists. This seems like a good way to reach out to new people, when all the bands together are promoting the album. And it was cool being asked of course.
With a little help from our Facebook friends, we chose "I´m running", which also feels easier to give away since it´s already "out". So in december/january a Simone Says song it will be available on Spotify and Itunes for the first time... a small step for humanity, but a big for Simone Says. ;) So, make room on you Spotify playlist!
I have also made a Youtube channel for Simone says, and have posted 3 videos there. Suddenly I can find our video in other sites, like NME, first for music news. That´s always something, perhaps someone discovers our music here, who knows?
I try to think of this "marketing" and all the other stuff around the music (applying grants, writing mail, blogging, networking in hundred channels etc.) as something fun; and I quite like it also. It´s important with communication, it´s a natural prolongation of the music, but I really wish I had a little bit more time for ... making music. Well, I guess that´s the situation for a bunch of people... Anyway: I´m grateful for having the opportunity at all to create at all, and now soon having a song on Spotify. It has been a long way to get there.
fredag 16 november 2012
söndag 11 november 2012
Nytt samabete, ny låt
Yes, då har vi har hittat en ny basist att samarbeta med... Cezary Dubicki heter han, polsk, mycket musikalisk. Han i tidligare har spelat riktig mycket, ute och i olika konstellationer, mest jazz, en del klassisk. Han spelar både bas och kontrabas, och det skall bli kul att utforska nya möjligheter med detta instrumentet.
Nu gäller det att repa ihop oss. Christer är ju ny på trummor också, så det är mycket jobb som ligger framför oss. Ingen av låtarna är helt okomplicerade i formen och det kräver en del arbete att få allt in. På spelningen i januari ska vi testa ut att spela i trioformat för första gång; jag, Didi och Cezary.
Annars får man ständigt pröva sina värderingar. Har haft en sådan period i höstas. Man frågar sig varför man gör detta, är det värd det, allt jobb, tid, pengar och frustrationer, bla bla bla... Det är himla tråkigt när bandet inte funkar, och att någon slutar i bandet är en sorg. Numera tänker jag mera samarbeten än band, men vet inte om det gör ting lättare.
Men man får sen komma ihåg den drivkraften som gjorde att man började, och veta att man kommit sig genom svåra perioder tidigare. Nu är energin på väg upp, och jag känner mig åter lugn och nöjd med situationen. Vi har lite småspelningar på gång framöver, jag har bra musiker att jobba med, nya låtar på g som jag tycker är lovande... det är okej! Jag söker stipendier för att ha råd att spela in. Nån dag. Jag vet vad jag vill, men hur snabbt det går och vilken form det tar kan jag inte helt styra över.
Och, kolla, jag har lagt ut en ny låt på Bandcamp:
Inspelning gjordes ifjor i studio, men det är en "liveupptagning" dvs. att allt gjordes i en tagning och tillsammans, och filerna är inte fixade på nåt sätt. Då jag skrev den tänkte jag skicka den till melodifestivalen, få någon att framföra den i discoversion, men sen blev det till att jag och Didi började göra ett smått hysteriskt arr på den, och den var så rolig att spela att vi behöll den själv ;) En inte helt enkel, men kul låt med lite spooky Tim Burton stämning i, lite cabaret, hoppas du gillar. :)
Annars: Diana är med i ett nytt projekt: The new String Theory, tillsammans med Thomas Fridnér. Suggestiv 70 tals inspirerad musik, med gitarr och stämsång. Gå in och kolla på deras Facebooksida och gilla om du vill följa dom.
Nu gäller det att repa ihop oss. Christer är ju ny på trummor också, så det är mycket jobb som ligger framför oss. Ingen av låtarna är helt okomplicerade i formen och det kräver en del arbete att få allt in. På spelningen i januari ska vi testa ut att spela i trioformat för första gång; jag, Didi och Cezary.
Annars får man ständigt pröva sina värderingar. Har haft en sådan period i höstas. Man frågar sig varför man gör detta, är det värd det, allt jobb, tid, pengar och frustrationer, bla bla bla... Det är himla tråkigt när bandet inte funkar, och att någon slutar i bandet är en sorg. Numera tänker jag mera samarbeten än band, men vet inte om det gör ting lättare.
Men man får sen komma ihåg den drivkraften som gjorde att man började, och veta att man kommit sig genom svåra perioder tidigare. Nu är energin på väg upp, och jag känner mig åter lugn och nöjd med situationen. Vi har lite småspelningar på gång framöver, jag har bra musiker att jobba med, nya låtar på g som jag tycker är lovande... det är okej! Jag söker stipendier för att ha råd att spela in. Nån dag. Jag vet vad jag vill, men hur snabbt det går och vilken form det tar kan jag inte helt styra över.
Och, kolla, jag har lagt ut en ny låt på Bandcamp:
Inspelning gjordes ifjor i studio, men det är en "liveupptagning" dvs. att allt gjordes i en tagning och tillsammans, och filerna är inte fixade på nåt sätt. Då jag skrev den tänkte jag skicka den till melodifestivalen, få någon att framföra den i discoversion, men sen blev det till att jag och Didi började göra ett smått hysteriskt arr på den, och den var så rolig att spela att vi behöll den själv ;) En inte helt enkel, men kul låt med lite spooky Tim Burton stämning i, lite cabaret, hoppas du gillar. :)
Annars: Diana är med i ett nytt projekt: The new String Theory, tillsammans med Thomas Fridnér. Suggestiv 70 tals inspirerad musik, med gitarr och stämsång. Gå in och kolla på deras Facebooksida och gilla om du vill följa dom.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)